Publicerade texter, intervjuer och krönikor, 2009-2012.

 

Intervju med Mats Hellquist i bob hund (Dagbladet i Sundsvall, 2009-09-23)

Dubbla spelningar i Sundsvall för Bob Hund

http://dagbladet.se/kulturnoje/1.1376211-dubbla-spelningar-i-sundsvall-for-bob-hund

Sveriges egensinnigaste indierockveteraner, Bob Hund, är tillbaka – och det med råge. Efter fem års uppehåll är de nu tillbaka med ett nytt album och aktuella med en turné som stannar i stan för inte mindre än två spelningar – Pipeline imorgon och Stadshuset på fredag. Dagbladet fick en pratstund med bandets basist Mats Hellquist om plågsamma medlemsbyten, Sundsvallsminnen och kommande inspelningar.


Under 90-talet var det svårt att inte höra talas om Bob Hund. Älskade av press och publik, och hyllade som ”sveriges bästa liveband” oräkneliga gånger. Men efter millennieskiftet avtog farten. 2001 års fullängdsskiva ”Stenåldern kan börja” följdes av två samlingar och singeln ”Det där nya som skulle vara så bra” 2003 innan bandet
samma år tog ett uppehåll för att satsa på andra projekt. Men lika hastigt som deras avbrott dök Bob Hund upp igen förra året, och släppte i våras sitt första nya fullängdsalbum på åtta år: ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk”. 

Igång igen
Helt plötsligt var de igång igen, och enligt Mats Hellquist var det aldrig något problem att komma tillbaka. 
– Vi drog ju igång redan förra sommaren och gjorde lite spelningar, vilket kändes bra, och vi hade ju gjort låtar och så under den perioden, så det gick ganska enkelt, menar Mats.

Men allt har inte gått smärtfritt. Många har nog märkt att bandets trummis sedan starten 1991, Mats Andersson, numer ersatts av Christian Gabel. Ett medlemsbyte som enligt Mats Hellquist inte var helt lätt.
– En stor anledning till att vi gjorde ett uppehåll var att Mats började tveka. Han kände att han inte ville spela live längre, och det blev en ganska plågsam process. Till slut fick vi acceptera att det var dags att leta efter någon annan, och då föll valet på Christian. Men det har fungerat bra, han är en bra människa och en bra trummis också, förstås.

Dubbelkonsert
Bob Hunds senaste besök i Sundsvall var 2003, vilket man kan tycka borde kännas avlägset, men Mats verkar ha ett klart minne av spelningen.
– Det var väl på Pipeline vi spelade... Jag minns att det var ganska lågt i tak, trångt, svettigt och trevligt. Trevligt folk och bra bemötande. Det ska bli kul att komma tillbaka
igen.
• Denna gång gör ni ju två spelningar, först på Pipeline för alla åldrar på torsdag och så Stadshuset med 18-årsgräns på fredag. Hur kommer det sig?
– Det kommer ju alltid förslag på spelningar till oss och så tar vi beslut om vi vill göra det eller inte. Vi ska ju göra samma grej i Stockholm, fast två spelningar på samma dag. Vid ett tillfälle hade vi faktiskt en matinéspelning där vi hade åldersgräns nedåt i stället... Var du 18 och yngre kom du in, men ingen över 18, det var leg-koll och allt, skrattar han.
Och som om det inte vore nog med två spelningar så kommer även delar av bandet dyka upp och gästa Sundsvalls Kulturskola på fredag för att svara på elevernas frågor och funderingar kring musikerlivet.
– Ja, något slags seminarium tror jag att det är, men jag har ingenting med det att göra, det är bara Johnny (Essing) och Conny (Nimmersjö) som ska vara med på det. Fast jag kanske tittar in och lyssnar en sväng ändå.

Inspelning i december
Trots att det är ett äldre Bob Hund som ställer sig på scenen denna gång verkar det inte finnas några planer på att lägga ner. I alla fall inte om man ska tro bandets fullproppade schema. Mitt under turnén kommer de bland annat ta sig tid att medverka via videolänk på omslagskonstnären Martin Kanns vernissage på Rönells Antikvariat i Stockholm den 2 oktober. 
– Det kommer väl att handla om vårt samarbete med Martin under åren. Vi har inte bestämt exakt vad vi ska prata om ännu, men vi ska sätta oss ner och prata ihop oss om det nu då vi åker upp mot Östersund och Sundsvall, faktiskt.
• Och efter turnén, vad väntar då?
– Vi har faktiskt planer att gå in i studion nu i höst tillsammans med Per Sunding från Tambourine Studios och spela in ny musik, så förhoppningsvis är vi klara i december. Går allt som det ska kan vi släppa det i början av nästa år. Det blir inte nödvändigtvis en fullängdare, men kanske en singel eller en EP, säger Mats nöjt.
• Jag läste även på er hemsida att ni är med i den nya boken ”Tusen svenska klassiker”, vad bidrar ni med där?
– Jaså? Är vi? Haha, kul, det hade jag faktiskt ingen aning om. Det här är det första jag hör om det. Jag känner till boken, men att vi skulle vara med visste jag faktiskt inte, säger Mats och skrattar.

Intervju med Frost, Satyricon (Dagbladet i Sundsvall, 2009-04-18)

Legenderna är här – Kvällens huvudakt Satyricon:
Vi är elitistiska på ett bra sätt

http://dagbladet.se/kulturnoje/nyheter/1.969933-legenderna-ar-har


Norska black metal-legenderna i Satyricon har sedan 1990-talets början varit ett av genrens mest tongivande band. Nu, nästan 20 år och sju fullängdsalbum senare är de aktivare än någonsin, och med ett eget sound som bandet har svårt att definiera i ord. I kväll står de som huvudakt på Nordfest. 

Satyricon bildades 1990 i Oslo av duon Satyr och Frost, och stod ut från den inhemska scenen med debuten ”Dark Medieval Times” från 1993, som blandade piskande satanisk hårdhet med ödesmättade medeltidsstämningar. Något som utvecklades vidare på uppföljaren ”The Shadowthrone” från 1994, och sedan gled över i bandets kanske mest hyllade alster, den stilbildande ”Nemesis Divina” från 1996. Efter det har bandet släppt ytterligare fyra skivor varav den senaste, ”The Age of Nero”, kom förra året – en sedvanligt mörk historia som doftar såväl klassisk hårdrock som ondsint svartmetall. Nu är de ute på en omfattande världsturné som ikväll landar i Sundsvall och Nordfest-festivalen på Stadshuset.

Turnéproblem
När Dagbladet ringer upp bandet har de dock fått ett oväntat stopp. Deras turnébuss har haft problem och de har tvingats tillbringa natten i en verkstad och sovit sig genom dagen istället. När bandets trummis Frost svarar är det med en reserverad, men märkbar trötthet i rösten.
• Förutom just det här med bussen, hur har turnén förflutit? Har det varit fler problem?
– Tja, vi har väl mer eller mindre turnerat konstant i så gott som hela världen sedan i oktober. Någon dags vila på sin höjd, sedan har det varit igång igen, säger Frost med en lätt utmattad ton.
– Så det har nog varit småsaker som krånglat över hela turnén, men jag vet inte om jag vill gå in på några detaljer, faktiskt.
• Era turnékamrater i Zonaria beskriver er som ett ”kräset” band vad gäller vilka ni spelar med, stämmer det?
– Ja, alltså ...
Frost mumlar lite obekvämt innan han snabbt fortsätter – det märks tydligt att det här är punkt som bandet brinner starkt för. Tröttheten är fortfarande kvar i rösten men Frost får en betydligt skarpare ton när han svarar:
– Jo, det är vi väl. Men vi är ett ganska kräset band vad gäller allting. Det går ihop med vår syn på livet. Vilka band vi spelar med, vilken musik vi lyssnar på, vilken mat vi äter, vilket vin vi dricker... Allting. Hur vi lever våra liv, helt enkelt. Vi är väl elitistiska, säger han och lägger sedan till:
– Fast elitistiska på ett bra sätt. Vi försöker inte sätta oss själva på någon piedestal. Vi har helt enkelt mål som vi strävar efter i vår livsstil. Så när det gäller band som vi vill ha med oss letar vi efter band som vi gillar. Band som visar hunger, ivrighet och har den rätta attityden. Och så förstås att de accepterar erbjudandet och har tid att följa med också, säger Frost med en något lättare ton.

Satyricon-soundet
Men Satyricons livssyn sträcker sig inte bara till det de konsumerar, utan även till det de producerar. På bandets hemsida berättas det på flera ställen om ”the Satyricon sound” som något svårförklarat men ändå sammanbindande genom hela deras karriär. När Frost får frågan om hans definition av det är det återigen med en lätt obekvämhet i rösten han svarar: 
– Jag förstår vart du vill komma med din fråga. Men jag tror inte att jag kan sammanfatta hela vårt sound såhär i bara några ord... Det går inte. Det är sådant man känner av när man lyssnar på musiken.
Frost fortsätter lite halvt ohörbart över den skrapiga telefonlinjen innan han sedan snabbt ställer en motfråga:
– Men jag kan berätta om vad vi får allting från, om du vill det?
• Gärna det.
– Vårt sound utgår alltid från våra egna fasta medvetanden. Vi har alltid väldigt klara idéer om hur våra låtar ska låta. Därför blir alltid en speciell känsla i vår musik. Så det är väl därför det blir att man kan höra en viss sorts tonalitet och liknande i våra låtar som är typiskt för oss, säger Frost gravallvarligt.

share
online portfolio